Kärlekens språk

Vad är det som är kärlekens språk? Vad är det för andetag som måste dra igenom en relation för att den ska hålla; för att den ständigt ska pånyttfödas och blåsa upp sin skira himmel över oss? Så att vi kan dansa under den, vira in oss i den, älska i dess rosa lakan. När man har sökt länge efter kärlek, när man har gått in och ut ur relationer många gånger, när man har hittat kärleken och närheten, och sedan tappat bort den igen, så börjar man ställa sig dessa frågor. 

Men detta är frågor som föds först när allt är över. När man sitter där på en stol omgiven av festens konfetti och med ljudet av skratten ännu ekande i de tomma rummen. När den gnagande skulden säger en att man någonstans inte försökte tillräckligt, att man inte riktigt gjorde sitt bästa. Men det är omöjligt att veta vad som är ens bästa. Människor är inte svar, de är frågor. De är resor att följa, att dela. Ibland går dessa resor bara inte åt det håll man hade hoppats på. Men vi gjorde alla vårt bästa. Vi försökte och vi hoppades och vi ville. Jag såg dig och du såg mig, och plötsligt var allt borta. Hur kunde det bli såhär? Vi älskade ju varandra.

Tillit, ärlighet, tolerans, varsamhet, respekt, glädje, försvarslöshet, generositet, tålamod, trofasthet, förståelse, ett öppet sinne, sunt bondförnuft och enkel god vilja. Har man alla dessa ingredienser så blir det ofelbart kärlek av det. Men det är ju inte så livet ser ut. Du har ju inte en massa separata ingredienser - utan samverkan med varandra - som du tillsammans med lite buljong häller ner i en gryta, och sedan, plötsligt, till din yttersta förvåning, rör samman till en soppa. Det är ju som att göra allting baklänges. Först måste du naturligtvis börja med att tänka på själva soppan och på hur du vill ha den. SEDAN kan du börja fundera på ingredienserna. 

Men det är heller inte sant. Eller, det är det. Fast helt tvärtom. För soppan, ditt livs ändlösa kärleksrelation, säger dig, att om du vill att den ska bli lyckad, så ska du inte leta efter en partner som förkroppsligar dessa egenskaper, utan se till så att du själv har dem. Det är i ditt eget hjärta du måste börja. I hjärtat där kärlekens språk talas. Ett språk du måste lära dig. Och när hjärtat sjunger din sång på detta språk, och bara på detta, ska den varaktiga, ändlösa kärleken komma till dig. Inte på något annat sätt.

Mer kloka ord om villkorslös kärlek:
http://blogg.tara.se/elizabethgummesson